Filstruktur

Det finns många olika sätt att strukturera filer, inte bara inom bash-programmering, utan i de flesta fall. Vi sätter här en standard som vi använder oss utav genom kursen.

#Filändelse

Ett bashscript behöver inte ha någon filändelse, utan det är enbart för användarens skull. De två vanligaste man ser är .sh eller .bash. I guiden och kursen använder vi filändelsen .bash.

#Shebang

En shebang (även kallad hashbang) är en rad överst i scriptfilerna som talar om var interpretatorn är lokaliserad som ska användas för att exekvera scriptet.

Då olika unix-system placerar Bash på olika ställen är #!/usr/bin/env bash att föredra. Då behöver man inte veta i förväg var interpretatorn är installerad. Shebangen ser till att den första interpretatorn som påträffas i användarens $PATH används, oavsett om den ligger i /bin, /usr/bin eller /usr/local/bin.

Vi har alltid shebangen överst i filen, fäljt av en kommentar om vad filen handlar om:

#!/usr/bin/env bash
#
# An example script for the linux course

#Gör filen exekverbar

För att kunna köra filen behöver vi göra den exekverbar. När vi ändå ska hålla oss vid terminalen gör vi det med hjälp av kommandot chmod. Vi tittar i manualen: $ man chmod.

chmod – change file modes or Access Control Lists

Scrollar vi ner där så kan vi hitta:

x The execute/search bits.

Det handlar om rättighetsbitarna och vi kan använda det med: chmod +x filnamn för att göra en fil exekverbar. Hade vi använt -x så hade vi tagit bort rättigheterna att exekvera filen.

#Revision history