Webbprogrammerar-mos Årets Lärare 2015

Till årets lärare vid Blekinge Tekniska Högskola (BTH) utsågs 2015 Mikael Roos, lärare i webbprogrammering och databaser.

Utmärkelsen delas varje år ut av Blekinge studentkår och Mikael mottog utmärkelsen, med tillhörande diplom och blomma, i samband med studenternas Vårbal som gick av stapeln lördagen den 25:e april på festvåningen i Hotell Statt, Karlskrona.

Valet till årest lärare sker via nomineringsförfarande där studenter nominerar och studentkåren utser.

#Tacktal-ish

Jag är as-nöjd. Jag är barnsligt stolt och glad över att få min namn på diplomet.

Kanske är det inte tillåtet, men jag har verkligen eftertraktat utmärkelsen som Årets Lärare.

När jag började på skolan (igen), för snart 10 år sedan, så kom det sig att jag bloggade om vem som blev årets lärare. Det var tuff-Tony och engagerade-Vanja. Det var kul att se hur uppskattade och duktiga de var och jag ville lyfta fram det, det är viktigt att lyfta fram positiva och bra saker. Jag vill också minnas att de alltid uppskattade programmeringslärarna Mats-Ola och Betty blivit utsedda till årets lärare (källa saknas) - om inte så borde de bli det.

Så jag tänkte stilla, när jag tittade på dessa erkänt duktiga lärare:

“Jag vill också bli Årets Lärare.”

Hur det nu är, så föll önskan in och nu är jag en del av den exklusiva skara som fått utmärkelsen. Jag är stolt, #megastolt.

#Tack för alla gratulationer

Jag har fått många gratulationer och uppskattninger och för dem är jag både glad och tacksam.

I listan över gratulationerna hittar jag bland annat klasskompisar sedan högstadiet, gymnasiet, lumparkompisar, studiekollegor från högskolan, före detta och nuvarande kollegor, släkt och vänner tillsammans med före detta och nuvarande studenter, distans som campus. Det värmer extra mycket med alla dessa gratulationer.

Tack!

#Att ta det onda med det goda

Är det okey att bli kritiserad som lärare? Självklart. Låt oss kalla det feedback dock, det är en bättre benämning.

Att få feedback är en del i spelet. Senaste feedbacken jag fick var timmarna innan utmärkelsen, det var en student som ansåg följande.

“De korta kursinstruktionerna för varje moment (= inlämning) är torftiga och oinspirerande.”

“Uppgifterna är delvis extremt tråkiga, som jag och en vän konstaterar (vi båda skriver kod i våra jobb), “det tar ju bara massor med tid!”.

Sen måste jag bara nämna feedbacken jag fick av en campusstudent i höstas.

“Mos tycker jag också har varit bra men jag tror att det finns utrymme för förbättring. Han verkar tröttare på föreläsningarna än flera av eleverna, vilket är förståeligt men inga av mina andra lärare har varit lika trötta som Mos.”

Att hantera feedback i form av kritik, liksom beröm, må vara en viktig del i att vara lärare och oerhört viktig om man eftersträvar att alltid bli bättre på det man gör.

Jag säger inte att det är lätt eller smärtfritt, men att lyssna på kritik, utan att kritisera kritiken, eller dess budbärare, eller hamna i försvarsläge, tror jag är en oerhört viktig framgångsfaktor, för lärare liksom gemene man.

Feedback är bränsle att bli bättre, oavsett form och färg på feedbacken. Att enbart förvänta sig – det som populärt kallas “konstruktiv kritik” – det är en ren och skär utopi. Glöm det.

Istället, gör vad du själv kan för att vända feedbacken till något konstruktivt. En enkel fråga, till studenten eller till mig själv räcker långt. Kanske något i stil med detta.

“Så, uppgifterna är torftiga och oinspirerade, hmmm, vilka uppgifter pratar vi om och låt oss kika på varför de kan upplevas på det sättet…”

När man inte får någon feedback så ska man inte tjura, då får man istället läsa mellan raderna och försöka klura ut hur ens verksamhet upplevs. Sen ber man om feedback och när man får den måste man framförallt lyssna, att bemöta kritiken är inte lika viktig, ibland kan man till och med undvika att bemöta kritiken – bättra att bara lyssna och försöka förstå kärnan i kritiken.

Låter det mesigt? Att sällan bemöta kritik, bara lyssna? Förväxla inte förmågan att lyssna med rädsla eller mesighet. Det vore att underskatta den som har förmågan att lyssna. Det finns dagar då jag både lyssnar och samtidigt använder väl valda delar ur min Machiavelli, Sun Tzu och Guerilla Warfare. Var sak har sin tid och ibland måste man spela spelet.

Nåväl, att alltid lyssna, att alltid försöka bli ett snäpp bättre, att varje dag lära sig något nytt, det är något som driver mig framåt - bra dagar som dåliga dagar.

Hur kan man då vända feedbacken “… Han verkar tröttare på föreläsningarna än flera av eleverna.”. Ja, man får helt enkelt pigga på sig, och det var en tuff höst, minst sagt.

#Utmärkelsen kunde inte kommit bättre

Det har varit ett tufft år, och är fortfarande. Utmärkelsen som Årets Lärare, kunde inte kommit vid en bättre tidpunkt, timingen är utomordentlig.

För ett år sedan åtog jag mig att dubblera antalet kurser på distans, med kort varsel. Vi tripplade antalet studenter, samtidigt som campus-programmet rullade och dess fortlevnad utreddes. Lärarteamet dubblerades.

Arbetsbelastningen är “krävande” och antalet trådar som snurrat i mitt huvud har varit “fler än jag velat hantera”.

Nu, med facit i hand så här långt, så har året varit lyckat. Inga väggar inom synhåll. Lärarteamet fungerar, vi hanterar +1000 distansstudenter utan allt för stora svårigheter. Samtidigt nyutvecklar vi 4 kurser och underhåller de vi har. Vi kommer att starta ett nytt distansprogram i Webbprogrammering till hösten 2016, campusprogrammet får en översyn och lärarteamet utökas ytterligare. Söktrycket till BTH Webbprogrammering är fortsatt högt och mina studenter får jobb och är eftertraktade på arbetsmarknaden.

Det är väldigt mycket positivt som händer på en gång.

Kan vi bli bättre? O ja, hela tiden och ett steg i taget. Men varje steg styrs av prioriteringar av begränsade resurser som vägs mot den egna ambitionen och förmågan tillsammans med förväntningar från studenter, lärarteamet, högskoleledning och studentadministration.

Det är alltså – för mig – ett tufft år som håller på att passera, ett år som jag inte önskar någon annan. Så, att samtidigt lyckas leverera god undervisning och erhålla utmärkelsen Årets Lärare är stort.

Jag vill minnas att mina reaktion och få ord, när kårens ordförande ringde mig förra fredagseftermiddagen, strax efter klockan 15, och berättade “du har blivit årets lärare 2015”, det var, fritt översatt.

“Trevligt.”

“Tacksam.”

Små ord på en stor känsla. Stort tack alla.